Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2010

Vaniljtrassel

När jag tog examen från min bioteknologiutbildning skiftet 2005/2006 fick jag en orkidéeplanta av mina föräldrar, en Vanillia planifolia. De är inte billiga i inköp, trots att de inte är så stora. Jag har sett priser mellan 150-600:- för en planta i denna storlek som jag fick. Vaniljen är den enda nyttoväxten bland orkidéerna och från just denna art från släktet Vanillia får vi de vaniljstänger vi använder när vi bakar. 😉 Plantan är dock svår att få att blomma som vanlig krukväxt. Det krävs ofta växthus och mycket ljus för att få den villig så att säga. De börjar sitt liv som markväxande, men släpper så småningom sitt grepp om jorden och blir helt epifytisk, dvs växer slingrande längs trädgrenar och stammar.

Vanillia planifolia

Plantan när jag fick den jan-feb 2006

Plantan från mor och far växte ganska snart ur sin lilla kruka och vid det laget var längsta rankan 3-5 meter lång. Då planterade jag om den i en större kruka som jag satt ner två stavar med kokosfibrer för plantan att klättra på. I den krukan har den sedan växt… i… ja, hur många år är det? Jag kommer inte ihåg. 😛 Den har dock länge varit ett dåligt samvete för mig, då jag sett att den växt ur krukan jag senast planterade den i. Dessutom har inte kokospinnarna hjälpt den så mkt som jag hade hoppats på. Så när jag vid något tillfälle diskuterade det hela med Magnus kläckte han idén med att bygga ett stort rör av EpiWeb och sedan sätta automatvattning på det. Smart idé tyckte jag, så måste jag ju göra! Ok, nu var det rätt lääääänge sedan den idén kläcktes och sedan dess har Micke på Dusk introducerat just en sådan lösning som Magnus kläckte då för… hum, det är nog något år sedan nu? Men men, istället för att köpa en färdig lösning från Micke har jag byggt det hela från scratch, precis som Magnus och jag en gång spånade på.

Jag började med att ta mitt stycke med EpiWeb som jag tidigare haft som bakstycke i mitt stora odlingsskåp. EpiWeben var 1 x 1.5 meter och jag har beskurit den så den blir lite lätt konisk i formen när jag rullade ihop den. Med hjälp av en bit planka som blev över från kattgårdsbygget höll jag ihop EpiWeben när jag limmade ihop det hela med limmpistol (tack Susanne för lånet av den!).

Limning

Limning av EpiWeb, återigen en av Magnus idéer

Då träbiten inte var tillräckligt lång för hela stycket fick jag ta halva delen i taget…

Nästan klart...

Nästan klart...

För att få bevattningen som det var tänkt tog jag en bit av en slang jag hade kvar sedan min tid som akvarieägare. Den som spar han har… 😛 Jag kopplade ihop det hela med en T-fattning.

Slangfattning

Insida och topp av EpiWeb-röret

På den sida som ligger mot EpiWeben har jag bränt upp hål med hjälp av en lödkolv… (tack pappa! dock kanske inte så du tänkt jag skulle använda den? :-P)

Bevattningshål

Bevattningshål

När det hela var klart var jag ju tvungen att provköra. Pump har jag köpt på Jula, en ganska billig dammpump som inte kostade mer än kanske 400:- har jag för mig. Måste säga att den är förvånansvärt tyst och den orkar pumpa upp vattnet med lagom tryck med tycker jag nog.

Testkörning

Testkörning med vatten - check!

När jag såg att allt var ok med hålplacering etc satte jag fast det hela med stripes. Jag satte dem ganska tätt, så slangen inte riskera krypa iväg på något ställe och skicka vattnet en annan väg än ner i EpiWeben. 😉 Någon stril letar sig ut och rinner längs insidan av EpiWeben, men majoriteten håller sig inne i materialet tills det att det rinner ut nere i krukan igen, redo för en ny tur upp igen. 😉 Så långt så klart… Dax då med att börja trassla upp plantan…

Plantan

Så var vi där då, 4.5 år senare...

Hirtzii erbjöd sig gladeligen med att hjälpa mig börja trassla upp plantan… 😛

Hjälp?

Jag hjälpa! (varpå Hirtzii river omkull plantan)

Det tog ett tag att trassla upp härligheten om vi säger så… Den har lixom inte snällt lindat sig själv varv på varv i en riktning sedan den planterades om. O:-) När jag börjat komma tillräckligt långt in i plantan för att dra ut kokospinnarna noterade jag lite smått förvånat att det är sant som de säger att plantan så småningom överger sitt liv som markväxande…

"Botten is nådd"

Inte mycket som växer i den jorden inte...

Efter mycket trasslande visade det sig att det var (fortfarande) fyra rankor totalt. Alla levde och växte baserat enbart på ett fåtal rötter som fortfarande grävde ner sig i krukans jord. Början av rankorna som en gång planterats i krukan var dock döda. När rankorna var uttrasslade roade jag mig med att mäta hur långa de var. Egentligen har inte längden någon betydelse heter det ju O:-) men för en vanilj har det det eftersom de inte räknas som blomstora förrän de är en 10-20 meter långa. Nå väl… mätte den längsta till ca 15 meter, den näst längsta till 13 meter, uppskattade den tredje längsta till 8 meter och brydde mig inte om att mäta den kortaste. Rankan på bilden nedan är den längsta och den går från inne i kattgården bort till tallen och tillbaka.

15 meter orkidée

15 meter orkidée

Nu började då ett lite tålamodsprövande lindande av vanilj-lian upp på en rulle med EpiWeb. 😛 Så här såg det ut efter att den långa rankan lindats upp…

Första rankan

Första rankan

Andra rankan

Andra rankan

Hela härligheten

Så var allt upplindat då. Totalt närmare 45 meter orkidée! =)

Tanken är att rötterna nu snabbt ska leta sig in i EpiWeben, dit lockade av vattnet som kommer gå på med jämna mellanrum under dygnet. Eftersom plantan i princip hämtade all sin vätska och näring från knappt 7 rötter (från 4 rankor!) hoppas jag den snabbt ska se vitsen med EpiWeben innan den riskerar dö av. :-S Men den växer som ogräs så den ska nog snabbt hitta till rätta. Eftersom jag misstänker den ganska snabbt kommer växa fast i materialet har jag bara förankrat den med lite strategiskt placerade tandpetare. 🙂

Monteringsdetalj

Annonser

Read Full Post »