Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2009

Nu blommar skåpet!

Japp, precis så är det faktiskt. Nu blommar det i mitt lilla orkidéeskåp, även på sista tiden kallat ”Afrika-skåpet” då jag har  majoriteten av mina afrikanska orkidéer i det skåpet. En av dem blommar nu, första blomman öppnade sig helt till igår och den andra var då också på väg. Knopparna är gröna i tonen fram tills det att blomman öppnat sig helt, då vitnar den mer och mer. Aerangis släktet (som jag för övrigt döpte första kullen kattungar efter 😉 ) ska dofta, mer eller mindre. Denna som blommar nu doftar ännu inte så intensivt att man känner det i hela skåpet, men stoppar man ner näsan i den känner man en svag och mycket trivsam doft. Denna planta har jag haft sedan förra våren då jag köpte den från O&M’s Madagaskarsänding. Tur för mig de inte haft några afrika-leveranser i år, det hade nog inte plånboken gillat nu när jag fastnat för dessa sötnosar. Bara typiskt att jag slog av knopparna på ena sidan av stängeln tidigare, annars hade där varit minst 10 blommor istället för de 5 som nu är kvar…

Aerangis articulata från Madagaskar

Aerangis articulata från Madagaskar

Aerangis släktet har alla vita blommor (typ, A. seegeri har cremefärgade). Storleken och formen på blommorna varierar, liksom längden på sporren. Bladverket varierar också från art till art, både i färg och form. Helt klart är favoriten av de som bor här hemma Aerangis mystacidii‘s blad, som är lätt vågade i kanterna. Jag är lite smygförjust i den formen. 😉 Bilder på A. mystacidii kommer när knopparna på den har börjat slå ut, den har nämligen två blomstänglar på gång på två plantor just nu. 🙂

Sen har jag även ett troget ogräs i samma skåp som växer så det knakar och oftast ger mig lite blommor att njuta av. 🙂 Plantan är känd för att växa som just ogräs i diken och på träd där den finns i trakterna runt Mexico och Nicaragua. Plantan är liten, från rihzomet upp till yttersta bladspetsen är plantan inte mer än kanske en 10 cm hög. Blomman är relativt neutral i färgerna men ser lite imponerande stor ut mot plantan med sin diameter på kanske 3 cm. 🙂 Plantan växer monterad på min korkgren jag har i skåpet och har brett ut sig ganska bra sedan jag köpte den för kanske tre år sedan. Den har fler knoppar på G, men då den tar en eeeeeeeevighet från det att man ser knoppanlaget till det att knoppen slår ut (3 månader är inte överdrivet) vill jag inte vänta på de andra när nu första öppnat sig. 😉

Dinema polybulbon

Dinema polybulbon

Annonser

Read Full Post »

Stackars lilla harkrank

Hum, klockan var nog runt 23-tiden tror jag. Hade kommit i säng för kvällen (äntligen med tanke på jag skulle upp 06:00) och låg och läste en bok. Då smäller det till i hallen och pa-dunk har jag två maine cooner i sängen, Pillo som legat på Mats sänghalva går direkt.”Uff” är något liknande den kommentar jag får ur mig, ”vad håller ni på med nu?”. Lägger ner boken och tittar på flickorna… De är inte ett dugg intresserade av mig, de har blickarna stint fokuserade på taket. Själv har jag inga glasögon på mig så jag ser först inte vad det är de jagar med blicken. Hör sen det karraktäristiska ljudet av en harkrank som slår i taket där den flyger runt längs väggarna i sovrummet.

Den är min! Nu, nu har jag den! Nä, tydligen inte… Saca flyger fram och tillbaka mellan byrå, fönster, tillbaka till byrån, till sängen, över till mats sängbord, springer snabbt bakom min kudde över till mitt hörn. Biloba följer efter mamma. Härmar så gott hon kan, men mamma är lite snabbare i svängarna. Nu rör den på sig igen, tillbaka till mats sida bakom draperiet vi har hängande vid huvudändan (blir en glipa på 7 cm mellan vägg och tyg som kranken kan flyga bakom). Saca hoppar raskt över mitt huvud, jag börjar nu skyddande dra upp täcket över mig, vill inte ha några klor som gör avstamp på mig i den vilda jakten efter kranken. HA! Den fintar, Saca kastar sig åter över mitt huvud tillbaka till min sida när kranken återigen försvinner in bakom draperiet. Nu, nu så når jag näääääästan, den kommer närmareeeeee, nuuuu…. BANG! Saca hoppar efter kranken och drar med sig klockradion från nattduksbordet när hon brakar rakt ner i golvet. Kranken flyger upp till den trygga positionen uppe vid taket igen. Jag kan inte låta bli att skratta då.

Biloba följer krankens flygtur från sängen. Lägger sig ner med framtassarna dinglande utanför sängkanten och tittar uppfordrande på kranken där uppe vid taket ”mmmmrrrrAIIIIIII”. Dumma krank, kom ner hit. Hon lägger huvudet på sned och tittar på den. ”mmmmmrrrrrrrAAAAAIIIIII!” Kranken flyger iväg förbi dörren, jag tror för en kort stund att den flugit ut i hallen för flickorna blir rätt lugna en liten stund. Saca hänger i fönstret och tittar mot dörren och Biloba sitter på sängen och stirrar. Men så smäller det igen, Saca far över från fönstret till byrån och jagar krank. Kranken flygger vidare förbi fönstret och tillbaka till mitt hörn. Saca, som jagat kranen från byrån till fönstret, hoppar ner på golvet och fram och upp på mitt nattduksbord igen. Biloba kommer också närmare. Ser hur Saca lägger huvudet på sned där hon sitter och tittar på tygskynket bakom mig, hiner precis få upp boken framför ansiktet när hon kastar sig mot tyget bakom mig. Fladdrande vingar mot tyget visar att Saca lyckats trycka fast kranken med hjälp av tyget. Hon lägger huvudet lite på sned och sätter sen ner högertassen lite strax bredvid vänster tassen. Det blir tyst. Saca lägger huvudet på sned åt andra hållet och släpper tassen – iväg flyger uppenbarligen kranken av ljudet att dömma. Saca och Biloba följer efter bort mot mats sida, kastar sig sedan tvärs över sängen i jakten på kranken och Saca far upp i fönstret igen. Biloba lägger sig ner på sängen och tittar, ett trumpet mmmmrrrp” kommer från henne.

Jag tar upp boken igen och hinner läsa ungefär en mening innan jag snarare anar än ser att kranken tagit sig över till mats sida av rummet igen. Två vita tassar sträcker sig upp mot kraknen och fångar den fint mellan tassarna. ”Sådär! Skulle jag kunna få tillbaka min sänghalva nu”, tycks Pillo säga och släpper kranken till Biloba på golvet nedanför Mats nattduksbord. Medan jag hör Biloba smaska på något tassar Pillo över till Mats säng och sträcker ut sig. Han spinner och tittar lite på mig genom ögonfransarna. Nu sover vi matte!

Read Full Post »

I torsdags kväll damp syster yster med pojkvän och katt (en av katterna) in i lägenheten. På grund av lite incidenser med att fixa långfärdsbil så att säga dök de upp rätt sent runt 21:30. Så vi beslutade oss för att sura Zoofii fick sitta å morra för sig själv där inne i stora sovrummet som syrran och Mårten skulle sova i. På andra sidan nätdörren satt Saca och Biloba (framför allt Biloba) och tittade på den prickiga saken som ömsom morrade, ömsom fräste och slog med tassarna mot dörren. Konstig sak det där tyckte Biloba, är det en katt?

Fredag morgon när jag gick upp (somliga har ju inte semester än) var Saca sig själv igen och åt, precis som pappa Pillo, upp sin burkmat med god apptit. Zoofii satt nyfiket framme vid nätdörren så jag släpte ut henne, ville hon så fick hon väl komma ut nu då, hon kanske oxå ville ha burkmat? ”OJ KISSEN ÄR UTE!” Biloba glömde bort sin burkmat… Istället hängde hon på Zoofii som en rödvit skugga vart Zoofii än gick. Behöver jag säga att Zoofii inte tyckte det var så kul? O:-)

Zoofii på besök

Biloba har bara träffat en annan katt utanför hushållets övriga två maine cooner. Den kissen är Goliat hemma hos mina föräldrar. Där gick det tämligen lätt att släppa ihop henne med Goliat och om inte Zoofii vore så morrig och fräsig skulle det troligen gått enkelt även här. För Biloba var mest bara nyfiken på den nya kissen. Fräste förvisso första kvällen, men det var först efter Zoofii fräst på henne. Stackars Biloba ville bara leka ju, men som tack för det fick hon snabba slag i huvudet av en korthårig tass och ett ”frääääääääääs!” så fort hon var en halvmeter inom räckhåll för Zoofii. Hon såg så snopen ut, varför gör kissen så här? Jag vill ju bara leka?

Zoofiis (och för den delen hennes bror Namis) vana trogen tog det någon dag innan madam frostade av så att säga. Idag söndag, lagom till att syster yster skulle åka hem igen var det andra puckar som gällde…

Frukostutdelning

Balkongflickor

Men Biloba fick fortfarande inte leka med Zoofii, till bebisens förtret. Istället fick mamma Saca leka med den prickiga kissen, men inte Biloba inte. 😦 Så hon plågade syrran min med att leka med hennes stickor istället. :-p Dem gillade Biloba, alltid redo att räcka en hjälpande tass. O:-)

Biloba jagar stickor

Read Full Post »

Hämtade ut ett paket med orkidéer på Preem idag. Det var tre rackare som beställts från Schwerter i Tyskland via OrkidéePrats sambeställning. Det var två nya afrikaner, varav ett släkte jag redan har en art från, men sen var det även en ny efterlängtad Coelogyne speciosa var. salmonicolor. Har saknat den plantan ända sedan jag fick hiva den förra pga virusangrepp. Men NU! Nu äntligen fick jag hem en ny. *glädjeskutt*

Gluttade lite försynt på lådan när jag hämtat den, eftersom jag var rädd för att någon trillat ut då lådan hade lossnat i tejpningen upptill. Allt var med upptäckte jag och jag var mer än nöjd med min salmonicolor, den var ENORM! Härligt… skuttade nästan hem till lägenheten.

Väl hemma hjälpte Saca till att packa upp paketet. Hon är så snäll den katten, ska alltid hjälpa till när det finns tejp man kan äta… eh, dra upp menar jag…

Saca öppnar paket

Plockade ut alla plantorna tillslut från lådan (efter jag tagit ifrån Saca åtskilliga bitar tejp). Gnuggade händerna av förväntan, det här såg nice ut tyckte både jag och katterna! 🙂

Plantinspektion

Plockade ut de två små rackarna först…

Två afrikaner

Den till vänster är en Chamaeangis hariotiana, större än jag räknat med men det var bara positivt. Den till höger är en Polystachya paniculata, en ungplanta. Svor lite när jag tog upp den… Vet inte om det syns men den är rätt svart nertill, indikering på röta. Pillade bort det yttersta och hittade ett nytt skott under, alltid lovande, men vi får se hur långt rötan sprider sig… :-S

Men krokodiltårarna kom nästan när jag packade upp den jag längat efter mest. 😦 Under frakten hade en hel del av substratet trillat ut ur krukan, det låg bark och kolbitar lite överallt i lådan (till Bilobas glädje O:-) ). Jag försökte peta ner så mkt jag kunde, men plantan var fortfarande väldigt vinglig. Hämtade då ny bark och började peta ner. Jag ville helst inte plantera om plantan då den har tre nya skott på gång. Men när det inte hjälpte med ny bark att stabilisera heller beslutade jag mig för att plantera om den direkt i alla fall… Och inte bidde jag glad inte… 😦 Den stora maffiga plantan… hade inga rötter alls. 😦

Döda rötter

Syns kanske inte så tydligt här, men ingen av rötterna levde. 😦 Det enda som finns som ger mig hopp är några små antydningar till nya rotskott på de nya tillväxterna. Jag hoppas verkligen plantan repar sig från detta. Kommer få klippa blommorna som kommer tror jag så plantan fokuserar på nytillväxt snarare än köra slut på sig genom att blomma. Denna arten blommar alltid innan den nya bulben utvecklas, så klippa det som är på G nu, även om det är blommor betyder att jag samtidigt även klipper av den blivande bulben, så jag får avvakta lite. Under tiden gjorde jag åt allt av den mossa jag plockat när jag var hemma i småland i midsommar… Surt att bli av med hela lagret, men denna planta behöver spangum badly… Så här blev den efter omplantering… (Saca försökte sig på att provsmaka lite…)

Coelogyne speciosa var. salmonicolor

Efter uppdagandet med rötterna på Coelogynen ställde jag mig direkt och planterade om även Polystachyan… Bättre ta det säkra före det osäkra, men där var det gott om fina rötter, så den fick bara en aningen större kruka. Medan jag tog hand om plantorna stormade flickorna runt på köksgolvet. Fick man inte tugga på växter, tejp eller allmänt ge en hjälpande hand fick man leka istället… 😛

Saca & Biloba

Read Full Post »

Sverige har celebert besök. Pillo och Dessies dotter Grizabella är på besök från Norge. Hon är och hälsar på hos S*Operacoon’s i Nacka för parning. Självklart passar man väl då på att smita dit och hälsa på tösen, inte var dag jag faktiskt träffar pillos avkommor med de andra flickvännerna han har haft. Så iväg bar det. =) Tösen är mycket trevlig i tempramentet måste jag säga. Hon slickade mig på handen första gången vi hälsade och när jag lyfte upp henne fick jag pussar på näsan och kinderna. =p

Pillo har gett mycket bra storlek till sina barn vet jag, men denna lilla fröken var inte så stor. Mycket rufism har hon fått dessutom sedan jag såg henne som kattunge. Kanske inte så direkt förvånande med tanke på hur varmröd Pillo är i sina färger, men lite synd ändå på en silverkatt. Idag såg hon nästan ut som en dåligt tecknad padda… så mkt rufism var det på vissa ställen.

Kul som sagt att träffa henne i alla fall, med tanke på att Pillo bara har fyra döttrar så är det lite kul att se hur de blev. 😉

grizabella

Read Full Post »

Idag är det exakt fem år sedan min lille plutt flyttade in hos mig. =) Tänk så fort tiden går. Det känns näääästan som om det var igår jag satt där i bilen från Nacka på väg hem till mor och far i småland och höll tass. För Pillo tyckte bilen och buren var helt ok, bara man kunde lägga tassen på Åsas hand. =) Så där satt vi han och jag i baksätet i bilen, heeeeela vägen i 4 timmar. Han sov större delen av tiden, förutom ett av hans nu vanliga mmaaaahh då och då för att jag inte skulle glömma bort honom. =p

Inte hade jag väl då kunnat drömma om att jag idag, fem år senare skulle ha världens snällaste nallebjörn till katt, använt honom i avel och själv fastnat i det träsket med att föda upp nallebjörnsättlingar. =p Det hinner med andra ord hända saker på fem kattår… Hoppas de närmsta fem går i samma fotspår som de första! =D

Read Full Post »