I kattväg har det väl hänt mer, men det syns inte än på någon vecka (Saca väntar kattungar). Men i kattgården har det nu i helgen hänt grejer. Där har min kära far hjälpt oss bygga en uteplats att softa på. Far bidrog med lärdom, endel verktyg jag ännu inte äger (bara till låns dock, fick inte behålla något *snyft*), en hel del svett i värmen och trevligt sällskap. Själv var jag bara odrägligt nyfiken på hur man gör en uteplats (ja jag har ju hjälpt till förut när far byggt sin, men detta blev lite av ett ”fuskbygge” eftersom vi ev måste ta bort det när vi flyttar och därför inte ville göra för stort ingrepp). Självklart kunde inte klåfingriga lilla Åsa låta bli att hjälpa till och skruva, såga och mäta när helst far lät mig.

Saca visar upp hur vår uteplats sett ut fram till nu...

Vi är väl en av få radhus här som haft orginalstensättningen kvar. I princip alla andra har uteplatser byggda i trä. Landet till vänster i bild har Pillo gladeligen nyttjat som sin kattlåda när inte matte hunnit hindra honom… O:-)

Det tog första dagen att lägga ut reglar och vikta dem...

Som synes har jag hjälpsamma katter…. O:-) Pillo tyckte mest vi var elaka som bygde in hans toalett. Saca hade vissa åsikter om varför hennes svala stenplattor skulle försvinna, men var för nyfiken för att ligga inne och sura.

"Hörru, det är inte i balans där, ser du inte det????" //Saca

Här monterat planka i framkant och första plankan ovanpå!

Det var rätt varmt att jobba i söderläge på vår baksida. Vi fick passa på under de timmar som solen skymdes av de tre tallarna vi har på baksidan. Det betyder effektivt arbete mellan 10:30-13:30. Sen fick man vackert ofta ta pause till 16-17 tiden på eftermiddagen igen.

Saca övervakar bygget - som vanligt.

Övervakaren Saca

Uteplatsen klar och möbler tillbaka på plats - höger sida

...och vänstra sidan.

Godkänt, sa Pi. Godkänt, sa Saca.

Klockan var 9:30 när vi lämnade Uppsala i morse. I bilen var Nettan, Tessan (Nettans dotter), några dammråttor och jag. Kosan styrde vi mot S*Kung Cool’s i Storvik. Där finns nämligen just nu en hel hög med kattungar. Ja, där finns en hel hög med vuxna katter också för den delen. Bland annat Pillos gamla flickvän Brittney och deras dotter ”Isola”, vilket inte var fy skam att hälsa på heller för den delen. Isola har jag inte sett sedan hon var en 10-12 veckor gammal. Hon var lite större idag om vi säger så, Isola alltså. Tänk att hennes far är också lite större idag än vad han var då…

Här är några bilder från Marias hushåll.

Pillos gamla flickvän Brittney. =)

Isola, dotter till Pillo och Brittney

Man får väl ändå erkänna att Isola är tämligen lik sin far? O:-) Tja, och med det även ganska lik sin farfar (Soppan)… Följande fluffiga hög med kattungar terroriserar just nu hemma hos Maria. De tre yngsta sötnosarna har ännu vare sig namn eller något tilltänkt hem…

Två hanar (vänster) och en tös (svarta) efter Henry och Cissus

Klava (till salu)

Kotte (till salu)

Dora Bella (till salu)

Daisy (till salu)

En liten trött Gorm (tingad)

Efter god mat, katt tjöt och ruggigt mycket onyttigt fika styrde vi bilen mot Borlänge/Bäsna. Men innan vi kom dit stannade vi till i Hofors hos Pillos och Brittneys andra dotter ”Nelly” som har kattungar ihop med ”Pekka” som bor hos S*Velero’s. Åsa var ju liksom lite sugen att kika på Pillo barnbarn när man ändå var i trakten. Tråkigt bara att vi hade lite ont om tid (för det hade ju varit så trevligt hos Marias), så det blev tyvärr ett väldigt speedat besök. Det betyder också att Åsa inte har riktigt 100% koll på vilken katt som var vem och om alla faktiskt kom med på bild… Men vi hoppas att så är fallet. Embla och Amazon såg mycket trevliga ut! Och flott blått var det ju för hela slanten lixom.

Nelly, Pillo och Brittneys dotter

Nelly har, precis som sin syster och sin far, lite tendenser till ehum mage… Dagen till ära hade madam dessutom tappat i stort sett all päls hon har på svansen så hon såg kanske inte så vacker ut. Sist jag såg henne hade hon full päls och var en mycket vacker tös. Jag antar det är vad ”barnafödande” gör med oss honor? O:-) En social katt är Nelly i alla fall, trots att vi stormade in och stormade ut på en si så där 15 minuter… Och solkatter gillar hon skarpt, så ta gärna med dig solen och en spegel om du ska hälsa på.

Amazon?

Embla?

Är till 80% säker på att detta är Diva i alla fall.

Izor?

Hemma hos familjen Ylletroll i Bäsna fick vi goda mackor, mycket gos med de förväxta klängaporna Kewaydin, Brocco och Henry och nästan stifta bekantskap med en turk (hon hade så mycket på gång så hon hann inte stanna så länge i svängarna). Åsa gick plikttroget igenom majoriteten av hushållets katter och tittade tandhygien (ett uppdrag som genomgås si så där var 3e år eller vad det kan vara?). Soppan sa blygt hej när vi kom, sen försökte han raskt hålla sig undan den där nyfikna Åsa som pratar om någon läbbig stor son man har… Bättre fly än illa fäkta då resonerade Soppan och klämde in sig under soffan.

Sent är man nu då hemma i soffan i Vänge igen. Bredvid mig ligger 50% Soppan i form av hans son Pillo (50% av Pillo är nog ungefär storleksmässigt 100% Soppan om jag ska vara ärlig så då stämmer genetiken va? ) och i klösmöbeln brevid ligger 25% Soppan (aka Saca) och påminner matte om att Sacas mor Jammies högst troligen är mer turk än maine coon. Efter att ha träffat Ylletrollens turk (Tuss) är jag nu tämligen benägen att hålla med… De har något gemensamt de där tror jag, Jammies, Saca och Tuss – tokigheten.

Madam Saca har en tendens till att vara en riktig liten bitch precis innan hon ska löpa. Det var hon när vi åkte ner i november. Inte konstigt tyckte jag, eftersom hon löpte sist i början på oktober så det var säkert på gång igen… Sur som ättika var hon, speciellt nyfikna brorsan Hia var hon lack på. Han skulle ju följa efter konstant! Så fort madam gick någonstans så var han 1 meter bakom… ”Vad gör du? Har du kul? Ska vi leka?” – smäll och fräs från Saca – ”Hu? Varför gjorde du så?” – Hia sätter sig ner och blinkar för att skydda ögonen, när Saca vänder sig om och går så reser sig Hia och följer efter – ”Vad gör du? Har du kul? Ska vi leka?” – smäll och fräs från Saca . Så där höll de på… Kan på sätt och vis förstå att hon var rätt irriterad på sin bror. O:-) Men men, när jag skulle åka tillbaka upp till Uppsala var madam fortfarande frostig mot sin bror och inget löp i sikte, så jag övervägde att lämna henne där för att lära känna brorsan mer. Han skulle ju lixom stanna där han var så det var lika bra madam accepterade det och anpassade sig!

Far och son däremot hade grävt ner stridsyxan sedan i somras när Pillo skulle skydda sina barnbarn och var rätt irriterad på Hia. Far och son utgjorde nu tillsammans 18 kilo ”gör inte så mycket väsen av sig”. De är rätt lika de där två, om man bortser från färgerna. Rent storleksmässigt är Hia större än Pillo, men Pillo är tyngre med en si sådär 2 kg. Mor säger att mycket av Hias idéer och hans sätt att vara är precis som Pillo, bara färgen ibland som sagt som hindrar en från att säga ”Pillo!” till kissen. Dock har Hia några lustiga cravings som far hans aldrig skulle komma på tanken att äta… (fast jämfört med Saca’s cravings för tejp och lim är nog Hia mer normal, när jag tänker efter…)

Hia’s mumslista (förutom kattmat alltså):

1. TOMATER!!! I alla former! Körsbärstomater, pärltomater, vanliga tomater, plommontomater, krossade tomater, tomatpuré… you name it! Så fort mor biter i sin frukosttomat är han där. ”Ska du ha den? Kan inte jag få den?” Tassen viftar glatt efter mors tomat halvvägs in i munnen på henne… O:-)
2. Vindruvor! Mums, dock får man inte äta det eftersom det innehåller garvsyra, vilket inte är nyttigt för kattnjurar. Så det finns inte längre framme i skålar som det gjorde ”pre-Hia”.
3. Ärtor, mor erkänner till och med att han äter dem bättre än vad Goliat gör. O:-)
4. Majs.
5. Honungsmelon.
6. Gröna oliver…
7. …säkert många mer saker som han ännu inte hunnit få chansen att sätta tänderna i eller som jag just nu inte kommer på… O:-)

Eftersom madam Saca troligen INTE skulle vilja vara kvar i småland utan vare sig matte eller far sin så fick Pillo stanna där nere med dôtera si när matte åkte upp. Det skulle ändå bara bli tre veckor de var där utan matte innan jag kom ner igen strax innan jul. Sagt och gjort. Kissarna blev kvar och matte åkte hem till Vänge till ett tomt hus. För tomt var det. Den första veckan snubblade jag över luft. Även om inte Saca var där så var man så van vid att hon sprang runt fötterna att man snubblade ändå… O:-) Ingen Pillo som gnällde över att han inte fick någon kattmat (han får visst, men den duger inte till herrn… O:-) ), ingen Saca som hittar på hyss, … inga katthår!!! I alla fall, tre veckor gick ändå rätt fort och när jag väl styrde kosan mot småland helgen innan jul igen brydde jag mig inte ett smack om att det var dåligt väglag/snökaos ute… JAG SKULLE NER TILL MINA KISSAR IGEN!!!

Men men snäll som man är stannade man hos syrran i Norrköping på vägen ner, för att mor och far skulle kunna slappna av lite då. Fick en Zoofii i sängen över natten, medan hennes halvbror Nami höll sig på betryggande avstånd – vem vet? Jag kanske hade tänkt kidnappa honom och det ville han inte! Men så när jag väl kom ner till mor och far så var det en måndag morgon runt 9-tiden, och då var det ingen hemma mer än just katterna. Möttes i källardörren av en mycket glad Saca. Trodde aldrig hon skulle sluta spinna. Hon spann konstant i 1 timme och följde varje millimeter jag gick i huset. Pillo? Han sket fullständigt i att matte kommit. Fick ropa på honom en fem-sex gånger innan man hörde ”du-dunk” på våningen ovanför och knarret i trappan när han tassade ner. ”Det passar att komma nu?” var det som om han sa, ”jag är inte så imponerad, du störde mig i min fåtölj”. Dock hade killen frostat av efter någon timme och var mycket glad att matte kommit tillbaka. Madam Saca var dock fortfarande lika bitchig generellt som hon var när jag lämnat henne och löpa kunde hon visst inte tänka sig göra när brorsan fanns i huset! Hörde man något fräs eller en katt som exploderade så var det till 99% Saca som exploderade på sin bror, för han är en retsticka den där Hia. Kan lixom inte låta bli att reta sin syster… O:-)

Lite bilder kunde jag ta på kissarna när jag var där i alla fall… även om Hia inte verkar gilla kameran så mycket. Speciellt inte om han ligger sött bredvid sin far eller pussar på Goliat… O:-) Sånt får man visst inte föreviga säger han…

Tur man har pappa Pillo att söka tröst och mys hos när alla andra här är pest! //Saca

DU! stannar där nere annars ska jag giva dig på moppo!!! //Saca

Vad alla än beskyller mig för så är jag oskylldig! Jag looooooovar! O:-)

Bästa polarna, se upp när de leker så du inte hamnar i skottfältet!

Men det var annat än katter som lockade till fotograferande när man var där. Det har kommit rätt mycket snö hos mor och far, runt 0.5 meter snö garanterat, mer på vissa håll. Så när solen sken så passade man på att ge sig ut och pröva fotolyckan lite (vilket var kallt kan tilläggas i -10 och i stövlar som eg inte var anpassade för att plumsa i så djup snö med).

Hade "fel" objektiv på, så jag fick inte med allt jag ville, men visst är björken vacker???

Frost är så vackert!

Synd det är så få timmar med sol på vintern, det blir så vackert!

Dan efter nyårsdan styde vi kosan hem mot Uppsala och Vänge igen. Pillo ville visst hem för han hoppade glatt in i transportburen i bilen. O:-) Man brukar få knuffa in honom i den… Saca gnällde ett tag på vägen innan hon resignerade och lät sig tvättas av far sin (som bara ville ha tyst på madam så han fick sova ifred… ). 10 timmar efter vi kommit hem till Vänge löpte madam…

Ypso har växt på sig en hel del sedan jag såg honom sist i somras. Gossen har storlek helt klart, växt förbi sin far sedan ett bra tag tillbaka ser det ut som. Benstommen tror jag han snott lite av från morfar Pillo för det var riktiga stockar till ben på killen. Killen har superhärligt temperament och var mer nyfiken på att uppmärksammas av andra eller leka med leksaker än besväras av utställningen. En cool kille med andra ord.

Ypso i mattes knä

”Lillebror” var dock lite mindre imponerad av utställning. Han kröp gladeligen upp i husses armveck och försökte glömma att det fanns en värld utanför detta veck. Storebror Ypso försökte trösta genom att tvätta brorsan lite lugnande på huvudet. Så söta gossar tillsammans, man ser att be funnit varandra och blivit vänner för livet. Tyvärr fick jag inte någon skarp bild på Mopar (eller jo en har jag men där ser man bara rumpan på honom när han sitter på domarbordet). Men gossen är inte liten han heller, han är dock inte lika brett byggd som Ypso, men har bättre längder och en helt underbart röd färg!

Båda killarna fick bra bedömningar måste jag säga, speciellt när man betänker att båda gossarna har mycket foundationlinjer bakom sig.

Men i köksfönstret blommar det dock. Det är en annan hybrid som är i farten, en Zygopetalum som jag i ett svagt tillfälle råkade köpa pga den härliga färgen. Den doftar, men mycket svagt. Med andra ord inte en av de mest väldoftande kloner man kan hitta på marknaden. Men se det bryr jag mig inte om, det är blomfärgen jag fastnat för på denna och just nu är den snäll mot matte som sagt och blommar!

Zygopetalum hybrid... snäll rackare som iaf blommar för matte.... =/

Flyget gick på fredaglunchen ungefär och eftersom vi hade medvind kändes det som vi precis hade lyft när vi gick in för landning igen. Jag kommer inte mellan Ultuna och Vänge lika fort med buss som jag gjorde med flyg Arlanda-Visby kan tilläggas… Eftersom Karolina jobbade så traskade jag och Susanne runt i Visby tills hon slutade. Det var trevligt att kika runt lite på stan, många fina byggnader fanns det innanför murarna, kullerstensgator och vacker väder. Susanne och jag hittade ett trevligt fik som hette Skafferiet, inrett i ett gammalt 1700-tals hus. Åsa likes… Men men, sen slutade Karolina och vi styrde kosan till ”Karolinelund” och där, där fanns Sacas knäppa mamma Jammies.

Ser man månne viss likhet med Saca? =)

Ja, det är klart. Karolina delar inte bara hushåll med min gamla polare (Jammies) då utan även Ippa, Yuzo och Kotten (har ännu inte velat fastna på bild). Dessutom hittar man ju där då de två vovvarna Tilla och Sockan.

Äldsta kissedonnan i huset

Även gamla damer tänder till med nya leksaker med mynta i.

Herren på täppan i hushållet

Trött Tilla? O:-)

Visst är man allt lite söt? =)

 Karolina flyttade ut till sitt hus i Bro nu i somras. Det är ett mycket trevligt hus, helt i Åsas stil. Lite fixande behövs fortfarande men huset har helt klart myspotential. Lika så får jag erkänna att Gotland har bra mycket myspotential á la Åsa stil med, med sin gamla byggnadsbetoning och charmiga bakgator. Så inte säger man nej till en promenad i dessa trakter inte, eller vad sägs?

Ringmuren (norra sidan) i Visby

Följande plantor kommer från Elsner och gissa var de normalt hemmahör? O:-) Afrika! Alla är afrikaner…

Afrikaner, finfina afikaner!

Bakre raden från vänster: Aerangis elisii, Polystachya fallax, Ancistrochilus rothschildianus, Plectrelminthus caudatus

Främre raden från vänster: Aerangis decaryana, Eurychone rothschildianum, Aerangis cryptodon

Nu väntar bara lite montering av de som vill ha det och en korg till min caudatus, det tror jag den kommer att gilla.

Klänningen hade jag mycket vänligen fått låna av Nettans dotter Tessan. Tänk vilken tur jag hade annars hade det blivit lite dyrt med doktorsringen (5300:-), lagerkrans (ca 500:-) och klänningsinköp ovanpå det. Smyckerna gjorde jag själv. På så vis passade de ju på det vis som jag ville att de skulle göra.

Smycken till promovering, huvudsakligen i rocaille och gulddetaljer

Frisyrernas mästare Annika ”Anka” Andersson hjälpte mig att sätta upp håret. Mycket mousse och spray var det i håret, för att inte tala om punkterad hjärna av alla hårnålar. Men sen satt håret också som klistrat hela kvällen. Anka kan de här grejerna hon! Hårspray är hon ett stort fan av också… O:-)

Anka i farten med hårspray =p

Slutresultatet

Eftersom vi inte visste exakt hur långt ner kransen skulle gå fick det bli på en höft hur högt upp vi kunde göra håruppsättningen. Tilläggas ska att denna uppsättning blev perfekt! Anka kan sina grejer som sagt. Efter håret var klart var det dax för ansiktsspackel (som far min brukar säga).

En styck brungyllene ögonspackling pågår

Medans jag sminkade mig passade Mats på att ta på sig sin frack. Tänk så stilig killar blir i frack. Men flugan hade han lite problem med så den hjälpte Anka honom med. Notera att Annika står i fåtöljen… O:-)

Fräck Mats i frack

Lycklig Anka med hårsprayen i högsta hugg!

Med klänningen på, en sista överdosering av hårspraysångor av en extatiskt Annika var vi faktiskt redo att åka… 15 minuter före planerad tid! Vi passade därför på att fota oss utomhus en sväng i det fina höstvädret och bland de fina höstfärgerna.

Så här ser man ut när man ska på promovering! =)

Tyvärr hade vi ingen kamera med oss till promoveringen, varken Mats eller jag har någon kompaktkamera och systemdigitalkamerorna vi har kändes lite overkill… Så detta är än så länge en av få bilder jag har med mig och min lagerkrans. SLU fotade oss när vi klev av scenen efter vi fått våra diplom och vår krans/hatt, så jag hoppas att de ändå är ok när vi väl får dem.

Fil Dr Åsa Ohlsson

För de som är nyfikna finns det ett filmklipp från SLU’s promovering på Uppsala Nya Tidnings hemsida. Min fakultet (och min handledare som också var VH-fakultetens promotor på denna promovering) var först ut av SLU’s fakulteter. Jag tror doktoranderna börjar promoveras ca 6 min in i klippet.

Länk till klippet på UNT tv hittar ni: här

Räddningen blev Conrad. Pappa har deras katalog hemma och som ”katalogfreak” som jag är har jag ju bläddrat i den förut. Hittade nu en pump hos dem. Den hade rätt watt, rätt lyftkraft, rätt mått och…rätt pris! Även med frakt hamnade priset på lite strax över 400:-, vilket jag tyckte var ok även om den bara skulle hålla ett år eller så? Snabbt beställde jag hem en pump, lutade mig tillbaka och väntade hem mitt paket. Beställde på torsdagen och hoppades lite vagt att jag skulle ha den dagen efter. Jag väntade och väntade och väntade… på tisdagen fick jag ett mail – ”Nu har vi skickat din order”. Jaha! Den hade inte gått från Conrad förrän nu. Jaja, men då har jag den i morgon då. Onsdag kom, inget paket, torsdag kom inget paket. Enligt kolli ID hade paketet inte rört sig ur fläcken sedan Conrad skickat beställningsordern för paketet till posten. Åsa var butter och beklagade sig för sin far. Men se far har inte haft sådana problem med ordrar från Conrad förut – typiskt! – Åsas typiska otur. Men så på fredagen låg det en postavi där på köksbordet när jag kom hem.

Ny pump till vaniljen

Trevlig överraskning är att den är aningen kortare än den gamla pumpen från Jula. Tyst är den också, så jag klagar inte – än i alla fall… Pumpen anlände dock i gevens tid. För vaniljen har varit stressad av att inte ha några rötter i jord att hämta vätska och näring från. När gamla pumpen la av blev den än mindre glad om vi säger så. Jag har än så länge hittat tre nya rötter som sökt sig rakt in i EpiWeben, men det var ju bara en tidsfråga innan plantan skulle börja dö av om den inte fick det den behövde för att orka leval lixom… Att vissa delar skulle vissna ner hade jag räknat med, men nu har den tagit lite mer stryk än planerat. Jag hoppas bara den snabbt kommer igång som det ogräs den brukar växa som när den nu får vatten och näring på rätt sätt igen.

Vaniljen - oktober månad

Det har dock hänt mer här hemma på orkidéefronten. En orkidéemissbrukare har helt tagit sig ur sitt missbruk och var nu snäll och lät mig och Magnus rensa hennes odlingsskåp på det vi ville ha innan hon hivade resten. Så för lite mer än en vecka sedan var vi där och ”rensade”. Jag kom hem med några plantor, ormbunkar och mossa. Dock hivade jag ormbunkarna och mossan sedan jag hittat småååååå tusenfotingar ibland rötterna. Det har varit ett problem i det skåp som plantorna växt i och jag ville inte ha in det i mitt, bättre då ta det säkra före det osäkra och hiva det som jag inte kunde se var rent från dessa illbattingar. Det jag kom hem med?

Ansellia africana, här till vänster om min Ansellia africana var. alba som jag hade sedan tidigare

Coelogyne fimbriata, ersättning för en gammal planta jag haft en gång.

Bulbophyllum gracillium, på samma montering har en planta med ormbunkar börjat växa

Phalaenopsis pallens, har haft en förut, mkt trevlig planta

P. pallens, blomma.

En sydamerikan jag inte kommer ihåg namnet på

Blomma på sydamerikanen

Ja sen kunde jag inte låta bli att ta denna tillandsia/tallkotte till min syster… O:-) Undra om hon vill ha den?

Något för syster yster månne? O:-)

Plantan när jag fick den jan-feb 2006

Plantan från mor och far växte ganska snart ur sin lilla kruka och vid det laget var längsta rankan 3-5 meter lång. Då planterade jag om den i en större kruka som jag satt ner två stavar med kokosfibrer för plantan att klättra på. I den krukan har den sedan växt… i… ja, hur många år är det? Jag kommer inte ihåg. Den har dock länge varit ett dåligt samvete för mig, då jag sett att den växt ur krukan jag senast planterade den i. Dessutom har inte kokospinnarna hjälpt den så mkt som jag hade hoppats på. Så när jag vid något tillfälle diskuterade det hela med Magnus kläckte han idén med att bygga ett stort rör av EpiWeb och sedan sätta automatvattning på det. Smart idé tyckte jag, så måste jag ju göra! Ok, nu var det rätt lääääänge sedan den idén kläcktes och sedan dess har Micke på Dusk introducerat just en sådan lösning som Magnus kläckte då för… hum, det är nog något år sedan nu? Men men, istället för att köpa en färdig lösning från Micke har jag byggt det hela från scratch, precis som Magnus och jag en gång spånade på.

Jag började med att ta mitt stycke med EpiWeb som jag tidigare haft som bakstycke i mitt stora odlingsskåp. EpiWeben var 1 x 1.5 meter och jag har beskurit den så den blir lite lätt konisk i formen när jag rullade ihop den. Med hjälp av en bit planka som blev över från kattgårdsbygget höll jag ihop EpiWeben när jag limmade ihop det hela med limmpistol (tack Susanne för lånet av den!).

Limning av EpiWeb, återigen en av Magnus idéer

Då träbiten inte var tillräckligt lång för hela stycket fick jag ta halva delen i taget…

Nästan klart...

För att få bevattningen som det var tänkt tog jag en bit av en slang jag hade kvar sedan min tid som akvarieägare. Den som spar han har… Jag kopplade ihop det hela med en T-fattning.

Insida och topp av EpiWeb-röret

På den sida som ligger mot EpiWeben har jag bränt upp hål med hjälp av en lödkolv… (tack pappa! dock kanske inte så du tänkt jag skulle använda den? )

Bevattningshål

När det hela var klart var jag ju tvungen att provköra. Pump har jag köpt på Jula, en ganska billig dammpump som inte kostade mer än kanske 400:- har jag för mig. Måste säga att den är förvånansvärt tyst och den orkar pumpa upp vattnet med lagom tryck med tycker jag nog.

Testkörning med vatten - check!

När jag såg att allt var ok med hålplacering etc satte jag fast det hela med stripes. Jag satte dem ganska tätt, så slangen inte riskera krypa iväg på något ställe och skicka vattnet en annan väg än ner i EpiWeben. Någon stril letar sig ut och rinner längs insidan av EpiWeben, men majoriteten håller sig inne i materialet tills det att det rinner ut nere i krukan igen, redo för en ny tur upp igen. Så långt så klart… Dax då med att börja trassla upp plantan…

Så var vi där då, 4.5 år senare...

Hirtzii erbjöd sig gladeligen med att hjälpa mig börja trassla upp plantan…

Jag hjälpa! (varpå Hirtzii river omkull plantan)

Det tog ett tag att trassla upp härligheten om vi säger så… Den har lixom inte snällt lindat sig själv varv på varv i en riktning sedan den planterades om. O:-) När jag börjat komma tillräckligt långt in i plantan för att dra ut kokospinnarna noterade jag lite smått förvånat att det är sant som de säger att plantan så småningom överger sitt liv som markväxande…

Inte mycket som växer i den jorden inte...

Efter mycket trasslande visade det sig att det var (fortfarande) fyra rankor totalt. Alla levde och växte baserat enbart på ett fåtal rötter som fortfarande grävde ner sig i krukans jord. Början av rankorna som en gång planterats i krukan var dock döda. När rankorna var uttrasslade roade jag mig med att mäta hur långa de var. Egentligen har inte längden någon betydelse heter det ju O:-) men för en vanilj har det det eftersom de inte räknas som blomstora förrän de är en 10-20 meter långa. Nå väl… mätte den längsta till ca 15 meter, den näst längsta till 13 meter, uppskattade den tredje längsta till 8 meter och brydde mig inte om att mäta den kortaste. Rankan på bilden nedan är den längsta och den går från inne i kattgården bort till tallen och tillbaka.

15 meter orkidée

Nu började då ett lite tålamodsprövande lindande av vanilj-lian upp på en rulle med EpiWeb. Så här såg det ut efter att den långa rankan lindats upp…

Första rankan

Andra rankan

Så var allt upplindat då. Totalt närmare 45 meter orkidée! =)

Tanken är att rötterna nu snabbt ska leta sig in i EpiWeben, dit lockade av vattnet som kommer gå på med jämna mellanrum under dygnet. Eftersom plantan i princip hämtade all sin vätska och näring från knappt 7 rötter (från 4 rankor!) hoppas jag den snabbt ska se vitsen med EpiWeben innan den riskerar dö av. :-S Men den växer som ogräs så den ska nog snabbt hitta till rätta. Eftersom jag misstänker den ganska snabbt kommer växa fast i materialet har jag bara förankrat den med lite strategiskt placerade tandpetare.